Idag är det städdag vilket är bland det tråkigaste jag vet. Dom flesta av oss gillar ett rent hem men vägen dit tycker vi oftast inte är så kul. Det ska tvättas lakan, bäddas rent, dammas, torkas, dammsugas, skakas mattor med mera. Tungt, enformigt och tråkigt.
När jag bode i Skottland försörjde jag mig som hotellstäderska. Det var ett bra sätt att tjäna ihop till sitt uppehälle och man träffade mycket folk men arbetet i sig var dels stressigt och dels enformigt. Jag hade aldrig klarat att arbeta hela mitt liv som det samtidigt som jag hyser största respekt för dem som gör det. Oavsett vilken arbetsplats man arbetar på, oavsett om man är på en skola eller ett hypermodernt kontor så är det tack vare städpersonalen som lokalerna blir trevliga. I min värld är städpersonalen några av de viktigaste medarbetarna som man ska ta god hand om. På ett sjukhus är till och med frågan om god städning en fråga om liv eller död för patienterna.
Men som sagt jag tycker inte att det är kul att städa och just städningen är det som jag och min partner har flest bråk kring och det är i denna fråga som åldersskillnaden mellan oss märks som mest. Det skiljer 21 år mellan oss i ålder och under de åren har mycket kring de traditionella könsrollerna i samhället ändrats åtminstone i teorin. I min familj har mamma och pappa hjälpts åt med städningen även om mamma dragit det största lasset och även om min farmor var arg över att hennes lilla gosse behövde hjälpa till. Jag har både hemma och i skolan uppfostrats till att killar och tjejer delar lika. Det finns ingen millimeter rättvisa men bara för att jag är född till tjej så är jag inte född med en dammsugare i ena handen och det ligger inte i mina gener bara för att jag är tjej att jag gillar att städa. Jag kan välja vilken utbildning jag vill och jag kan välja vilket yrke jag vill och de flesta killar i min ålder förväntar sig inte att deras flickvän ska sköta markservicen utan att man måste hjälpas åt.
Min partner har aldrig behövt städa. Första gången vi hade en städdiskussion trodde jag att han skämtade men ganska snart insåg jag att så inte var fallet. För att sammanfatta det hela kort så tycker han också att det är tråkig att städa och därför ska han inte behöva att göra det och han har aldrig behövt att göra det. Under hans 56-åriga liv har där alltid funnits en kvinna som städat åt honom. Först hans mamma och sen hans flickvänner. Efter att han separerat från sitt längsta förållande så fortsatte hans ex att städa och stryka hans skjortor åt honom. I denna fråga kommer vi från helt skilda bakgrunder och som vanligt är det svårt att säga vad som är rätt och fel. Vi har diskuterat och diskuterat. Jag har varit arg och jag har gråtit. Meningslös energi egentligen för något som bara måste göras. Vi har försökt att hitta kompromisser men dessa har varit svåra att följa eftersom ingen av oss tycker att det är kul att städa egentligen. Nu brukar det bli så att det är jag som städar någon dag som det är lov och när det har gått så långt att man inte orkar se skiten längre.
Idag är en sådan dag så nu så nu ska jag hänga upp första maskinen tvätt, jag har röjt undan allt som stått fel och nu ska jag greppa dammsugaren så det är fint när prinsen kommer hem och då har han lovat att fixa middag. Vi kommer nog aldrig hitta den optimala lösningen men så är det väl i vissa frågor. Huvudsaken är att vi vill dela våra liv ihop.
/Sofi
Sofi Holmgren 