Idag har varit en märklig dag! På väg till jobbet var tåget först sent mellan LA och Lund (händer något på någon sträcka i Skåne får det följdverkningar på alla andra 😦 ). Som vanligt fick man först ingen info och jag var stressad över att missa min anknytning i Lund mot Hässleholm. Väl i Lund var tåget mot Hässleholm också sent och det fick stå i Lund en godstund innan det gick vidare till Eslöv. Anledningen till förseningen var en personolycka (oftast en fin omskrivning för självmord) i Höör. Djupt tragiskt och dessvärre inte helt ovanligt! Väl i Eslöv så skulle där finnas ersättningsbussar som skulle ta mig och alla andra norrut. Det gjorde det så klart inte. Tack och lov att det för en gång skull var soligt och inte regn. Efter ytterligare lite väntan kom första bussen som hade plats för ungefär 25 personer. Som av att mirakel stannade den precis där jag stod så jag kom med. Bredvid mig på bussen hamnade en mycket trevlig kille från Stockholm. Vi pratade och hade Skåne sightseeing hela resan. Med andra ord en märklig start på dagen men en start som bar med sig ett oväntat och trevligt möte.
Väl på jobbet var det bara att göra allt som var inplanerat dubbelt så fort för att hinna med men det gick bra. UF-året är nu nästan helt slut – den sista årsredovisningen blev klar idag så nu är det bara årsmötena kvar. Det känns alltid lite sorgligt.
På jobbet idag tog jag mig även tid att minnas lite. Man har så många både bra och mindre bra minnen som man bär med sig från sitt liv. Jag gick förbi en gammal bild i korridoren och just den bilden är hysteriskt kul (i alla fall för oss som var med 🙂 ):
När Internationella programmet är på resa är det obligatoriskt att ta en hoppbild. Just denna bilden är från när vi var i Pretoria i Sydafrika för några år sedan. Det var Anita och jag som reste med en toppengrupp av elever. Anita och jag har haft några riktiga äventyr ihop men de sparar jag till mina memoarer :). Först var det ett himla meck med att ställa upp alla inför bilden. Sen lyckas alla hoppa utom jag och när vi väl skrev ut bilden i en print shop under lunchen så upptäckte vi något annat kul. Kan du gissa vad :)?
Efter jobbet var prio ett att få mysa med min älskling aka ”Lilla gubben”. Vi mötes på Landskrona Pizzeria för kvällsmat och prat. Vi har ju knappt träffats de senaste dagarna. Nu är vi i soffan och min prins ligger och snarkar :).
Snart är det dags att sätta punkt för en märklig men bra dag med många minnen!
/Sofi
Sofi Holmgren 