Det är bara att konstatera – Intervallträning is a bitch! Jag är helt död! På tåget hem räknade jag ut att det var 17 år sedan jag slutade att spela basket och sen dess har jag inte intervalltränat en enda gång. Det är halva min livstid. Inte konstigt att kroppen reagerade. Jag mådde illa, var svimfärdig, hade håll och kände mig allmänt klen i nästan en timme. Vidrigt men ganska kul ändå. Vi började med att jogga runt en plan, sen var det hopprep i 1 min gånger 3, därefter satte Ola upp fyra koner i en fyrkant och jag skulle först springa rakt fram, sen slida, jogga baklänges och slida igen, varv efter varv. Jobbigt! Sen var det att hålla igång fötterna på stället och när Ola klappa skulle jag antingen göra armhävningar eller situps. Så höll det på – massor av olika övningar i för mig högt tempo. Svettigt! Som avslutning skulle jag sprinta upp för en backe två gånger. Då skakade hela kroppen! Jag har aldrig känt mig så klen och otränad. Förmodar att det är en nyttig läxa. Vi ska köra nästa vecka igen och då ska det gå bättre. Ola är en riktig klippa det hade inte gått utan hans förmaningar.
Efter träningen tog jag mig till Lund för att möta Ola och Tom för att gå igenom det sista inför morgondagens workshop. Det kommer att bli bra. Såklart lite nervöst men vi har koll på läget. Vi träffades på Viggos så det blev en burgare och ett glas vin. Det var jag värd 🙂 .
På jobbet har det varit en produktiv dag. Jag har några tjejer som ska hålla en presentation för Rotary i morgon så jag lyssnade på den. Sen träffade jag några T4or för att gå igenom deras CVn. Jag hade även en elev som skulle redovisa en uppgift muntligt så det rullade på i ett i ett.
Nu ska jag fortsätta med att vara döende och krypa ner i sängen! Jag kommer inte kunna gå i morgon!
Saknar min prins också!
Sov gott!
/Sofi
Sofi Holmgren 