Jag är helt slut. Jag är så trött. Sen jag kom hem har jag bara suttit på soffan och tittat rakt fram. Anledningen till denna koma är ytterligare ett pass av intervallträning. Det är så jobbigt! Vi var i samma park som förra veckan och det var lika varmt. Idag var det joggning som uppvärmning, sen hopprep, upp och ner på en bänk, springa mellan koner, olika stationer, sprinta från stående och sprinta från liggande. Som avslutning var det att sprinta upp för en backe. Explosivitetsträning är brutalt och man känner sig sjukt dålig. Snabba reaktioner är inte min grej och när man snabbt ska resa sig från marken känner jag mig som ett kylskåp. Ola tycker ofta att jag tar för långa pauser men jag håller ju på att dö 🙂 . Trots allt klagande är det rätt kul – åtminstone efteråt – då är jag galet nöjd med mig själv!
Tågstrejken idag gjorde att resan till och från mitt jobb tog en timme extra varje sträcka. Det kändes så klart lite tradigt men jag är villig att bjuda på varje minut. Anställda ska ha schyssta villkor. Arbetsrätten tog många många år och många kamper att bygga upp och den är tyvärr inte på något sätt självklar. Varje generation måste ta sin strid. Tyvärr tar saker oftast längre tid att bygga upp än att bryta ner så vi måste alla värna om det vi tycker är viktigt.
Nu är det snart sovdags.
/Sofi
Sofi Holmgren 