Go mad

Ikväll gick vi bara en liten rund. Ska man äta mat i Cadiz så ska man göra det på torget ”Plaza del Mentidero” – framförallt på nr 19. Serveringen tog vansinnigt lång tid men det var värt var enda minut av väntan. Priset på en tapas kunde verka avskräckande först  (på andra ställen brukar en tapas kosta typ €2 här kostade ca €4) men portionerna man fick var mycket större än en vanlig tapas. Vi tog in två var och det var fullt tillräckligt. De var hur goda som helst!

  

Chris beställde köttbullar med saffran och ris blandat med bläckfisk och bläckfisksbläck. Jag beställde fiskgryta och ostgryta. MUMS!

Jag i en av mina nya klänningar och en av teatrarna i Cadiz.

Nu ska vi fortsätta att läsa bok 🙂

/Sofi

PW

Nu har vi precis power walkat runt Cadiz gamla stadskärna. Det tog 47 min i skapligt tempo. Vi joggade en liten sträcka också. Väl tillbaka på hotellet joggade jag upp och ner för trapporna från våning noll till våning sex tre gånger. Sen var jag genomsvett 🙂 . Det känns bra att ha tränat lite.

Cadiz är en väldigt vacker stad med ett väldigt avslappnat tempo och det gillar jag. I Cadiz fingår man inte på söndagarna utan i Cadiz tillbringar familjerna all ledig tid tillsammans på stranden. De gör liksom läger där hela dagen. De är som att de flyttar ut sitt vardagsrum också sitter de där och äter, spelar spel och umgås. Det ser hur mysigt ut som helst.

Nästa gång jag är ute ska jag ha med kameran. Här är många vackra saker att föreviga.

/Sofi

Sträckläst

Vårt hotell i Cadiz heter Senator Cádiz Spa hotel och det är rätt trevligt. I deras  ”bibliotek” fanns några böcker på svenska som jag tänkte läsa under veckan. Egentligen håller jag på med en bok om Guernica på engelska som är riktigt bra men den sparar jag lite. Igår sträckläste jag den första av de svenska böckerna – Den sista akten av Mari Jungstedt. Det tog fyra timmar och 20 minuter. Jag började klockan 21.00 och släkte lampan 01.20. Tyvärr måste jag erkänna att jag inte tyckte att den var så bra. Eftersom jag läst väldigt lite de senaste åren så har jag missat många av de nya svenska deckarförfattarna men just den här boken gav tyvärr ingen mersmak. Nu har jag börjat läsa boken av Kristina Appelqvist vid namn De blå damerna och den känns ännu så länge bättre. Jag återkommer med rapport när jag är klar.

Prinsen sover fortfarande. Hemma brukar han vakna flera timmar innan mig men nu är det tvärt om 🙂

/Sofi