Min kollega GC och jag är två riktiga superkvinnor. Vi har snart råkat ut för allt tänkbart. Idag var vi med om att tunnelbanan som vi åkte i med våra elever evakuerades pga att man upptäckt ett okänt föremål. Det hela gick lungt och stilla och eleverna hann inte ens att bli rädda. Tack och lov hinner man inte tänka så mycket i en krissituation utan man agerar på rutin. 1) Är alla av. 2) Räkna eleverna. 3) Gå iväg. 4) Ringa de som var på ett annat tåg. 5) Fortsätta som inget hänt på lätt skakiga ben. Ska jag vara helt ärlig så hann jag även för en sekund tänka att jag skulle dö och att det ville jag inte. Fransmännen verkade dock luttrade och sa att detta hände allt som oftast nu mera.
Tänk så märkligt livet kan vara. 30 min tidigare hade jag varit skitirriterad över att jag tappat en minidiamant i min ring och helt plötsligt så kändes det inte så viktigt längre.
Det är tur att man har nerver av stål. Annars hade jag nog inte fixat att resa med elever. Det kan hända vad som helst.
Well well. Vi har haft några fina besök idag också. Först Louvren och därefter Sacre Coeur och Montmatre. På torget i Montmatre åt hela gänget middag ihop.
Nu ska vi pusta ut efter en lång dag!
/Sofi