När min mamma och jag går på loppis och där säljs en massa vävda dukar och broderier för inga pengar alls brukar hon säga att det är spilld eller bortkastad kvinnokraft. Tyvärr har hon nog rätt. Det är timtals av arbete som nu säljs billigt, skänks bort eller slängs. Dessutom kan ju snart ingen väva eller brodera längre så det kommer ju inte att tillverkas några nya föremål.
Jag kunde inte låta bli utan jag var tvungen att köpa en superfin och helt galet välgjort allmogeduk i grönt och vitt på auktion i veckan. Den är helt magisk och den går att vända så du kan antingen ha den gröna eller vita sidan upp. Den är av så hög kvalité att jag knappt vet om jag vågar använda den.
Den grönvita duken såldes i en lott med hur många delar som helst. Där var både långa vävda tyger, broderade dukar och kuddfodral. För allt detta betalade jag 398 kr. Det hade jag varit villig att betala för bara den grönvita duken. Det är helt galet! Hur kan vår historia säljas så billigt?
Allt detta fick jag och mycket är lika fint som den grönvita duken:
/Sofi
Sofi Holmgren 