Dagarna går i någon form av långsam lunk. Jag varvar promenader med små aktiviteter och vila emellan. Det märkliga är att det känns som att tröttheten inte tar slut utan den bara växer. Det känns som att kroppen nu börjar fatta att den får lov att vila och då kopplar den ner mer och mer. Det är helt galet så trött man kan vara. Jag försöker att inte sova på dagarna för att inte störa nattsömnen men ibland går inte det utan jag sover en timme eller tre mitt på dagen. Jag känner mig som en pensionär men så får det vara just nu. Hjärna är som mos så jag orkar inte pressa mig själv.
I veckan som gått har jag som sagt sovit och vilat. Jag har köpt en vaxduk och två krukor. Jag har slagit in några julklappar till mina gudbarn och det blev århundradets fulaste paket. Jag har bakat struvor också var jag hos en kollega och bakade pepparkakor. I söndags var jag en liten sväng i Malmö och åt falafel och drack kaffe med Johan. Jag har joggat tre gånger. Två korta rundor och milen en gång.
/Sofi
Sofi Holmgren 