Jag höll på att gå i väggen för några år sedan och för att klara mig så valde jag att gå ner till att bara arbeta 75 % så jag hade en ledig dag i veckan. I och med att jag bestämde mig för att vara tjänstledig istället för att bli sjukskriven så var det jag som fick ta den ekonomiska smällen själv. Det sved att det saknades några tusenlappar varje månad men jag hade haft ett långt samtal med mig själv innan beslutet. Jag vet att hade jag gått till en vårdcentral och beskrivit min arbetssituation så hade jag med största sannolikhet blivit sjukskriven på heltid (jag var i ett mycket dåligt skick t ex var mitt närminne inte att lita på överhuvudtaget, min empatiförmåga brast, jag levde i en tunnel där jag bara kunde titta framåt för annars skulle jag inte hinna med alla mina arbetsuppgifter, jag sov konstant när jag var ledig mm) men hade jag blivit sjukskriven så tror jag att jag hade mått sämre åtminstone i ett första skede. Hade jag blivit sjukskriven hade ju någon annan satt en stämpel på mig som sjuk och då hade jag ju tvingas till att inse det. Nu tog jag istället mina sista krafter och bestämde mig för att vara tjänstledig vilket gjorde att jag fick en dag i veckan då jag kunde sova ikapp. Från början hade jag högtsatta planer för min lediga dag. Då skulle jag ju göra allting som jag inte hunnit på grund av mitt jobb men det var bara att inse att kroppen och hjärnan behövde något annat. De behövde vila för att reparera sig. I och med att det var jag som fattade beslutet om tjänstledigheten så kändes det som att jag hade min värdighet kvar eller vad man ska säga. Att fast jag mådde så dåligt så hade jag kontrollen över mitt liv och för mig var det viktigt. Vägen mot beslutet var lång den tog ca 2 år – en period då saker och ting bara blev värre och värre så det har varit en långprocess att vända det destruktiva.
Nu har det gått ungefär 1,5 år sen jag blev tjänstledig på deltid, första året arbetade jag 75 % och i år 90% men jag har fortfarande en dag i veckan ledigt. Eller rättare sagt inte just nu, mellan vecka 3-12 arbetar jag fem dagar i veckan eftersom jag har en extra kurs under vår terminen och skillnaden märks framförallt nu när även tågen strular så mycket. Jag har långa arbetsdagar och behöver jag bara åka in till Hässleholm fyra dagar på en vecka så fungerar det men lägger man på den femte dagen och några timmars tågstrul på det per vecka så blir jag trött. Att ha en hög arbetsbelastning under några veckor kommer jag inte att dö av. Det är hanterbart om man vet att tid för vila och återhämtning kommer sen men jag får nog snällt inse att vill jag fortsätta att arbeta i Hässleholm där jag trivs väldigt bra så kommer jag nog aldrig klara av att arbeta fem dagar i veckan plus pendlingen.
Vissa insikter kommer till ett högt pris. Jag vill må bra och kunna känna att jag även har en meningsfull fritid och då kan livet inte bara beså av arbete och det är inte lätt att hantera för någon som verkligen älskar sitt arbete och som har investerat hur mycket tid som helst i det. Men men, lite klokare blir jag väl för varje år som går!
/Sofi
Sofi Holmgren 