deppig

Inte som det var tänkt

Ibland blir inte livet som det var tänkt. De senaste veckorna har varit rätt deppiga och jobbiga både privat och kopplat till jobb även om mycket varit bra också.

Jag sover dåligt eftersom jag går och oroar mig över sakernas tillstånd och det bättrar ju inte på varken hälsotillståndet eller allmäntillståndet.

Eftersom jag haft hosta har jag inte tränat på fyra veckor vilket känns kass. Det tillsammans med att prinsen ska opereras i morgon med efterföljande sjukskrivning gör att det inte blir någon halvmara i Stockholm nästa helg. Det får jag göra någon annan gång istället. Det viktigaste är att prinsen ska bli bra.

Själv känner jag mig bättre från hostan och tanken är att jag ska börja träna så smått denna veckan men jag känner mig inte på topp.

/Sofi

Blodpropp

Ordet risk är ett jobbigt ord! Risker ska inte överdrivas men de ska inte heller underskattas. Det är det som gör risker jobbiga och svåra att handskas med. Idag har jag varit lite uppriven. Besöket hos barnmorskan gick sådär bra. Tydligen får man inte ha ett för högt BMI för att få p-piller. Ligger man för högt ökar risken för att få en blodpropp nämligen. Jag ligger precis på gränsen för förhögt BMI visade det sig idag och hade det inte varit för att mitt blodtryck var utomordentligt bra så hade jag inte fått några p-piller. Nu fick jag piller för ett halvår och om ett halvår måste jag visa att min livsstil har förändrats – läs att jag har gått ner i vikt – annars får jag inte ut fler. Och tro mig – jag vill

  1. Absolut inte drabbas av en blodpropp
  2. Absolut inte förlora mina p-piller och få tillbaka mitt riktigt bitchiga PMS-humör

så nu blir det bara att ta tag i mitt liv och min vikt! Jippi! Jag får lägga upp en plan i veckan. Ska prinsen och jag ändå börja genomföra en massa förändringar här i livet som vi planerade under julen så kan jag ju lika bra ta ett helhetsgrepp.

Men men, helt ärligt är jag lite spak! Min vikt har alltid varit min ensak och den har alltid gått upp och nere och det har inte stört mig nämnvärt. Att tvingas gå ner på kommando för att hälsan kräver det känns so so men jag har ju bara mig själv och mitt gigantiska matintag att skylla på.

Tur att jag har som nyårslöfte att äta hälften så mycket i år som förra året!

/Sofi