Det här med sociala koder och kommunikation är riktigt svårt. Igår kväll var min älskling och jag på fest och att gå på fest är ett av dom största stressmomenten för mig i vårt förhållande i och med åldersskillnaden mellan oss. Men igår gick det ganska bra och det var trevligt. Mycket god mat och bra musik! Vi var inte hemma förrän sent. Så stort tack till värdparet för en nice sammankomst!
Till vardags tänker vi inte på att det är stor åldersskillnad mellan oss för det märks väldigt sällan. Men är vi på fest så blir det helt uppenbart att en av oss sticker ut. Är vi med mina vänner är Chris oftast äldst och förutom barnen så är jag yngst om vi träffar hans bekanta. Igår var där tex en person som trodde att jag var barn till två av de andra gästerna och sånt blir ju lite pinsamt även om det inte är en stor sak så jag har aldrig varit helt bekväm i dom situationerna.
Såklart har det blivit bättre och lättare över tid, vi har ju varit tillsamnans i många år nu, men vissa saker är svåra att släppa och i början av vårt förhållande kunde folk säga grova saker och ställa väldigt privata frågor eftersom de tyckte att jag var konstig som var tillsammans med en äldre man. Det verkar ha varit lättare för de flesta både i mitt umgänge och i min partners att acceptera att en man väljer en yngre partner för han har aldrig fått lika mycket frågor. Ett fåtal personer gick dock definitivt över gränsen för vad som normalt brukar anses som socialt ok när jag träffade dem i början av vårt förhållande och då tog de upp ämnen som jag aldrig skulle ta upp med någon som jag inte känner extremt väl (om jag ens skulle gjort det då). Till exempel så kommenterades det ofta i början av vårt förhållande:
- att vårt förhålland kommer ju absolut inte att hålla på grund av den stora åldersskillnaden
- att vi absolut inte fick skaffa barn ihop för min partner är för gammal för det
- att det måste vara något fel på mig om jag inte vill ha barn
- att det måste vara något fel på mig som väljer att vara tillsammans med en äldre man
- att jag måste ha problem i relationen med min pappa eftersom jag valt en äldre man
- att jag är ute efter min partners tillgångar (vilket ju tom är komiskt – han är ju ingen miljardär direkt och jag har en helt ok lön själv)
- att vi rimligen borde ha festens bästa sexliv (äldre erfaren man och yngre kvinna)
- osv
Som ny i ett sällskap kan man inte göra speciellt mycket och sa jag i från så uppfattades jag som sur och att jag inte hade någon humor så det var bara att gilla läget. Men jag har valt att inte odla någon fortsatt bekantskap med några personer som gick på tok för långt. Det i sig har visserligen inte underlättat min socialasituation för då får jag skulden för att de inte träffar min partner lika ofta som tidigare längre men det kan jag leva med. Man kan inte häva ur sig vad som helst och sen tro att det ska vara ok och att det man säger inte får några konsekvenser. Förövrigt så bestämmer jag inte heller över vem min partner får lov och inte får lov att träffa utan det avgör han själv.
/Sofi
Sofi Holmgren 