En olycka kommer sällan ensam som det så fint brukar heta och idag har varit ett lysande exempel på det.
Mina föräldrar har haft inbrott och jag har fått en tydlig markering om att det är dags för förändring om jag vill fortsätta att utvecklas. I morgon ska jag ta två steg för att inleda den processen. Ett mail och ett telefonsamtal.
I morgon ska jag även hem till mina föräldrar för att hjälpa dem att plocka undan och för att hjälpa dem att se vad som saknas och det känns jätte sorgligt och hemskt.
Studiebesöket på Nsk idag med våra UF-are var mycket bra och idag har jag gått 18000 steg. Man får vara glad för det lilla!
Idag när jag kom upp till mitt fack i personalrummet vid lunch så låg där ett brev som gjorde mig otroligt glad och rörd. Jag ska rama in det och ha på mitt kontor. Jag berättar mer om det i morgon men jag vill tacka den som tog sig tid till att skriva först. I och med det så passar vi på att lyssna på Bo Kaspers Orkesters fantastiska låt – Brev:
I dagens NSK kan man läsa om eleverna som ska till EMAX.
I övrigt idag har allt gått i tvåhundra så jag har suttit och pustat en stund på soffan sen jag kom hem. Dagen idag inleddes med ett möte med vår schemaläggare som är grymt duktig, sen har jag svarat på otaliga mail, lyssnat på ettornas redovisningar och kollat UF-arnas årsredovisningar.
Det ska dock tilläggas att i dessa dagar så är jag verkligen glad för att mina ämnen inte har Nationella prov. Språklärarna på skolan sliter hur mycket som helst just nu. Har Skolverket medvetet skapat ett system för att plåga ihjäl dem eller? Deras arbete med dessa prov tar ju aldrig slut.