Ryggrad

Smällen

Tiden går fort och jag vill tro på det gamla hederliga ordspråket om ”att tiden läker alla sår” men jag är inte helt övertygad. Snart är det två år sedan som jag kräktes av stress, ilska, panik (ärligt talat så minns jag inte riktigt vad jag kände för jag var i ett tillstånd av chock) i vilorummet på skolan tillsammans med min fackliga företrädare som fick plocka ihop bitarna av mig. Allt i min värld var upp och ner och jag mådde fruktansvärt dåligt även om jag visste att de beslut som fattats var rätt. Jag hade sagt vad jag tyckte i för mig viktiga frågor och man måste vara beredd att stå för konsekvenserna av sitt handlande. Utan ryggrad är man inget alls!

Efter en tuff sommar började ett nytt läsår, sen kom ett till och som sagt har två år snart gått sen istort sett alla mina arbetsuppgifter bytes ut och allt jag hållt på med lagts ner. Det har varit en ovärderlig process att gå igenom, ofantligt tuff men lärorik så även om jag inte tror fullt ut på att tiden läker alla sår så vet jag att ”det som inte dödar det härdar” och av den här processen har jag fått en ryggrad av stål.

Trots att allt det gamla som jag älskat att arbeta med försvann så kom en ny vardag och jag är förevigat tacksam mot dem som ställt upp för mig, gett mig nya arbetsuppgifter och stöttat mig på den långa vägen tillbaka.

Som sagt har jag lärt mig ofantligt mycket på de här åren, vissa lärdomar som jag såklart önskar att jag sluppit men ändå. Ser man till helheten så har saker och ting blivit bättre och jag mår mycket bättre.

Vissa strider måste man ta här i livet och saker och ting blir aldrig de samma igen men de kan ju faktiskt i slutändan bli bättre också.

/Sofi

Annonser