Seminarieboken

Seminarieboken kap 9 & 10

Kapitel nio i Seminarieboken heter ”Bedömning av ett akademiskt arbete” och det tar upp hur bedömningen går till och vad som är fusk. Kapitlet inleds med att konstatera att all bedömning är subjektiv och för att det ska bli bra och objektivt så krävs tydliga bedömningsmallar och kriterier för vad som bedöms och hur det värderas.

Det som bedöms är:

  • Ämnets relevans.
  • Att uppgiften är tydligt definierad.
  • Hur undersökningen är upplagd.
  • Hur väl man behärskar de metoder man använt.
  • Hur väl man behärskar den teori man använt.
  • Att empirin är relevant och tillförlitlig. Samt att den är väl strukturerad.
  • Att analysen backas upp av empirin och teorin samt att den är väl strukturerad och tydlig.
  • Att resultat och slutsatser är tydliga och kopplade till syftet och frågeställningen.
  • Att uppsatsen ger ämnet ett kunskapsbidrag.
  • Att uppsatsen har en tydlig rödtråd och utgör en fungerande helhet.
  • Även formalia, språket och layouten bedöms.
  • Oftast vägs även presentationen av uppsatsen in i betyget samt att man opponerar på en annan uppsats.

Vad det gäller fusk så tar författarna upp att det är skolan som måste upplysa studenten om vad som gäller. Det man inte får lova att göra är att kopiera andras material rakt av. Material som används måste man tydligt och korrekt källhänvisa till. Misstänker handledaren fusk så kommer det att rapporteras till disciplinnämnden.

Kapitel 10 heter ”Att skriva, presentera och opponera” och innehåller i stort sett bara några avslutande uppmuntrande ord på vägen.

/Sofi

Annonser

Seminarieboken kap 7 & 8

Kapitel 7 i Seminarieboken handlar om ”Att presentera sin uppsats” och kapitel 8 heter ”Att opponera på ett annat arbete”.

Det finns olika sätt att presentera en uppsats på. Boken presenterar tre:

  • Den traditionella modellen: den går ut på att du presenterar ditt arbete från början till slut. En risk med denna modell är att det viktigaste kommer på slutet och kanske försvinner bort om du får tidsbrist.
  • Löpsedelsmodellen: Du börjar med det viktigaste för att fånga åhörarnas intresse. Sen det näst viktigaste osv. En risk med denna modell är att budskapet blir för sönderhackat.
  • Konsultmodellen: de viktigaste poängerna lyfts fram flera gånger. Då blir inte heller tidsbrist ett problem.

När du förbereder dig ska du tänka på följande:

  • Anpassa presentationen efter åhörarna.
  • Hur ska du skapa intresse för din uppsats/ditt ämne?
  • Hur ska du undvika att presentationen blir tråkig?
  • Skriv manus. Ha manuskort.
  • Anpassa presentationen efter tiden.
  • Vilken utrustning behöver du och hur ser lokalen ut?
  • Använd dig av visuella hjälpmedel.
  • Ha en bra avslutning.
  • Öva, öva, öva!

När det kommer till att opponera på ett annat arbete gäller det att både lyfta fram arbetets starka och svaga sidor. Detta gör man i dialog med författarna och övriga åhörare. En opposition ska vara konstruktiv och den kan vara både muntlig och skriftlig. Som opponent ska du ställa kritiska frågor till uppsatsen som du går igenom. Som opponent bör du fundera över:

  • Vad du tyckte var extra intressant.
  • De delar du tyckte var bäst genomförda.
  • Kontrollera om författarna kan ämnet.
  • Håller uppsatsens resonemang.
  • Är syftet tydligt presenterat och är resultat och analys tydligt kopplade till syftet och frågeställningen. Är svaren väl underbyggda.
  • Är de val som författarna gjort relevanta.
  • Är det tydligt var materialet kommer ifrån.
  • Finns det delar som är dåligt underbyggda eller oklara.

/Sofi

Seminarieboken kap 6

Kapitel 6 heter ”Då det finns en uppdragsgivare” och det tar upp vad du som författare bör tänka på om någon har beställt ett arbete av dig. Att ha en uppdragsgivare kan innebära både för- och nackdelar. Har du en uppdragsgivare så är det den som har bestämt ditt undersökningsområde och gett dig det problem du ska undersöka. Beroende på vad området är så kan du behöva anpassa din text så att den dels motsvarar det som uppdragsgivaren vill ha och dels så att du kan få dina akademiska poäng. En uppdragsgivare är förmodligen mer intresserade av lösningen på problemet än av metod och teori diskussioner.

När du har en uppdragsgivare så är det viktigt att från början komma överens om:

  • Hur mycket/lite får uppdragsgivaren engagera sig i arbetet?
  • Ska det förekomma någon finansieringshjälp?
  • Vad gäller kring sekretess?
  • Vilka tidsramar gäller?

/Sofi

Seminarieboken kap 5

Seminariebokens femte kapitel heter ”Krav på uppsatsens utformning” och det tar upp frågor kring uppsatsens layout och språk. Både layouten och språket är viktigt för uppsatsens slutresultat. Är inte en uppsats snyggt layoutad och med ett korrekt språk så tappar man mycket av helhetsintrycket. Det är också viktigt att språket flyter och att man inte använder sig av ord som upplevs som för svåra och för tunga för texten. Använd genomgående samma typsnitt i texten. Dock kan man ha ett eget typsnitt för rubriker. Huvudrubriker bör även vara större än den löpande texten. Det är även viktigt att rubrikerna speglar textens innehåll. Det är ok att ha punktlister/nummerlister i texten men använd dem sparsamt. Fundera igenom var/hur du sätter in figurer, tabeller och bilder. Dessa ska bidra med något samt förklaras i texten. De bör även har en undertext. Det är även viktigt att man är konsekvent med det notsystem som man väljer att använda och att det används korrekt. Förkortningar är ok att använda och då ska man använda samma genomgående i texten. Citat är också ok att använda och det är viktigt att man citerar korrekt. Att tänka på språklig korrekthet och vanliga skrivregler är A och O.

/Sofi

Seminarieboken kap 4

Seminariebokens fjärde kapitel heter ”Metodmedvetenhet”. Där diskuteras valet av metod mer ingående. Som student är det viktigt att du visar metodmedvetenhet både utifrån vilken metod du väljer att använda och vad du väljer att inte använda. Du visar metodmedvetenhet om du kan motivera varför du väljer som du väljer och kan motivera varför ditt val ger bäst utfall utifrån det du ska undersöka. Du ska både kunna förklara hur dina metoder fungerar i teorin och praktiskt kunna tillämpa dem på ett korrekt sätt. Det kan även vara så att du under arbetets gång behöver använda dig av flera olika metoder.

Några viktiga begrepp som tas upp i kapitlet är:

  • Explorativa studier: undersökande studier, används när det finns lite forskning kring ämnet.
  • Deskriptiva studier: beskrivande studier, när det finns grundläggande kunskap om ett område som man vill samla ihop.
  • Explanativa studier: förklarande studier, används när man vill söka djupare kunskaper och skapa förståelse.
  • Normativa studier: används när man vill ge vägledning och föreslå åtgärder.
  • Analytiskt synsätt: forskaren vill förklara sanningen så objektivt och helt som möjligt. Verkligheten ses som en helhet där summan av alla delarna är lika med helheten.
  • Systemsynsätt: forskaren vill förklara sanningen så objektivt som möjlig men tar mer hänsyn till synergieffekterna mellan helhetens olika delar.
  • Aktörsynsätt: verkligheten ses som en social konstruktion som påverkas av människorna som deltar.
  • Validitet: mäter studien det man avser att mäta?
  • Reliabilitet: graden av tillförlitlighet – får jag samma resultat om jag gör om samma sak igen?
  • Objektivitet: påverkar värderingar studien eller ej? har jag kontrollerat så det inte finns några sak fel.
  • Induktion: Man börjar med att studera verkligheten och försöker att hitta mönster som man sen sammanfattar i teorier och modeller. Man börjar med empirin och sen fyller man på med teorin.
  • Deduktion: Man börjar i teorin och sen fortsätter man med sina empiriska studier.
  • Abduktion: Man går mellan de olika abstraktions nivåerna i sitt arbete så en blandning av induktion och dedukation.
  • Kvalitativa studier: en stor mängd data samlas in och mäts eller värderas numeriskt ex via enkäter.
  • Kvantitativa studier: används för att skapa djupare förståelse ex via observationer eller intervjuer.
  • Världsyn – Ontologi: Updelad i:
    • Nominalisten
    • Realisten
  • Kunskapssyn – Epistemologi:
    • Positivist
    • Icke-positivist

Det finns flera olika metoder man kan använda sig av. När man väljer metod bör man fundera igenom respektive metods styrkor och svagheter utifrån det man ska studera. Några metoder är:

  • Beskrivningsmodell: används för att strukturera upp vilken metod man bör använda till vad och vilket material man bör samla in för att få svar på sina frågor.
  • Litteraturstudier: genomgång av redan skrivit material för att få svar på mina frågor.
  • Lyssna på föreläsningar och konferenser: att höra på vad andra säger om mitt ämne för att få material till mitt arbete.
  • Intervjuer: ställa frågor antingen via direktkontakt eller via telefon. Intervjuerna kan genomföras både enskilt och i grupp. Det är viktigt att undvika ledande frågor och att man har en plan för hur intervjun ska dokumenteras. Intervjuer kan vara:
    • Strukturerade: Intervjuaren har ett färdigt frågebatteri.
    • Semi-strukturerade: Intervjuaren har både färdiga frågor men ställer även följdfrågor utifrån de svar den får.
    • Ostrukturerade: Intervjun genomförs som ett samtal.
  • Enkäter: standardiserade frågor med olika svarsalternativ.
  • Observationer: att studera något i praktiken.
  • Expriment
  • Analysmodeller: för att värdera och strukturera det material man fått in kan man använda sig av en analysmodell. Man kan göra en egen eller använda sig av ”7 Whys” eller ”SWOT”

/Sofi

Seminarieboken kap 3

Tredje kapitlet i Seminarieboken heter ”Uppsatsens olika delar” och där beskrivs varje del i uppsatsen för sig. Författarna menar att uppsatsen består av tre huvuddelar: Inledande del, huvuddel och en avslutande del. Den inledande delen består dels av inledande formalia samt inledningskapitel. Huvuddelen består av metod, teori, empiri och analys. Den avslutande delen består av slutsatser och avslutande formalia. Man får skriva delarna till sin uppsats i vilken ordning man vill men arbetet brukar delas in i följande faser: planeringsfas, genomförandefas och resultatfas. Ju bättre planering man har gjort desto lättare blir det att genomföra projektet.

Nedan listas vad varje dela av uppsaten innebär från titelsida till bilagor:

  • Titelsidan = framsidan. Där ska följande info finnas (det kan dock skilja lite mellan olika skolor och böcker):
    • Titel (huvudrubrik och eventuell underrubrik)
    • Författarens namn, studieinriktning och år
    • Handledarens namn
    • Examinatorns namn
    • Universitetet, Avdelning/Institutionens namn
    • Villen kurs det är
    • Datum och ort
    • Eventuell bild
  • Förord: kort mer personlig beskrivning av varför man valde ämnet och eventuella tack.
  • Sammanfattning: kort presentation av uppsatsens innehåll och resultat så en läsare inte behöver läsa hela texten. Här ska inte finnas någon ny fakta eller källhänvisningar.
  • Abstract: Kort sammanfattning på engelska samt en lista på nyckelord.
  • Innehållsförteckning: Här står uppsatsens samtliga rubriker i rätt ordning med sidhänvisning.
  • Bakgrund: syftet är att sätta in sitt valda ämne i en kontext. Vad behöver man veta om ämnet i stort för att förstå min uppsats.
  • Problematisering: vad/vilket problem finns det kopplat till ämnet som man vill lösa med sin uppsats samt motivera varför det är viktigt att lösa.
  • Syfte eller eventuellt Syfte och mål: Vad syftar uppsatsen till att lösa. Ska skrivas kort, koncist och tydligt.
  • Avgränsningar och ramar: här förklarar man var gränserna får uppsatsens ämne går. Vad tar man inte upp och varför? Vilka ramar har man att hålla dig inom?
  • Bland de inledande kapitlen kan det även behövas avsnitt om uppsatsens målgrupp, en beskrivning av studieobjektet eller en förklaring av uppsatsens upplägg eller läsanvisningar. Det beror på vilket ämne du valt.
  • Metod: här ska du beskriva vilken metod du valt dvs hur du ska arbeta för att nå det resultat du vill och varför du valt den metod som du valt. Man kan använda sig av fler än en metod och då ska samtliga presenteras och motiveras.
  • Teori: här presenteras vilka teorier och data som är viktiga inom området du ska undersöka. Här kan man även definiera centrala begrepp för området. I slutet av kapitlet motiverar du vilka teorier du ska använda dig av.
  • Empiri: Här presenteras den egna undersökningens material. Till exempel information från enkäter, intervjuer, observationer, experiment och undersökningar. Materialet ska vara detaljerat och neutralt presenterat.
  • Analys: Med hjälp av det du har kommit fram till i din undersökning och det som du skrivit i din empiri del analyserar du nu ditt material och svarar på de frågorna som du ställt i de inledande kapitlen.
  • Slutsatser: Här sammanfattar du uppsatsens resultat som du kommit fram till i din analys. Detta ska återkopplas till uppsatsens syfte och problemformulering. Detta avsnitt ska skrivas koncist och ingen ny fakta får presenteras.
  • Förslag på fortsatt forskning: Finns det andra saker som du tycker behöver undersökas kring detta området. Ge förslag på dessa.
  • Källförteckning: Här ska allt material som använts presenteras, alla böcker, hemsidor, artiklar, uppsatser, muntliga källor mm ska finnas med. Formalian är strikt så se till att du gör rätt. Detta är en service till läsaren som kanske vill titta närmare på det material du använt.
  • Bilagor: Bilagor är sådant som är relevant för texten men som inte bör ligga mitt i texten. Man hänvisar till bilagan i texten också får läsaren bläddra bak. Det kan tex var bilder, statistik, längre utdrag från intervjuer mm.
  • Ordlista och definitioner: Behöver du kan du lägga en ordlista och en förklaring på svåra begrepp längst bak.

/Sofi

Seminarieboken kap 2

Seminariebokens andra kapitel heter ”Att tänka på vid starten”. Där tar man upp vad man bör fundera igenom innan man börjar sin undersökning och skrivandet av sin uppsats. Kapitlet tar upp vad man bör tänka på dels om man arbetar ensam eller i grupp och dels kring kontakten med handledaren.

Detta bör du tänka på/fundera igenom vid starten:

  • Vilken ambitionsnivå har du och dina grupp medlemmar?
  • Vilken ambitionsnivå har du/ni vad det gäller:
    • Syftet: är syftet att ni ska beskriva, förklara, förstå, vägleda? De första tyder på en lägre/enklare ambitionsnivå än de senare. Är syftet smalt eller brett?
    • Metoden: satsar ni på bredd, djup eller både och?
    • Teorin: Testar du/använder du en befintlig eller kommer du på en ny?
    • Empirin: hur mycket material kommer du sätta dig in i?
  • Varför och för vem skriver du/ni uppsaten?
  • Vilken tid har du/ni att tillgå?
  • Planera tiden väl. Alla delar av en undersökning/uppsats tar tid att genomföra. Avsätt tid på slutet för oförutsedda händelser. Diskutera tidsplanen med handledaren.
  • Diskutera/fundera igenom vilka förkunskaper och färdigheter du/ni har kring ämnet som kan hjälpa er.
  • Vilka kontakter har ni som kan hjälpa er?
  • Fundera igenom vilken typ av resultat du/ni kan förvänta er.
  • Fundera igenom ur vems synvinkel ni undersöker problemet.
  • Författaren/författarna har alltid ansvar för sitt arbete och sin uppsats.
  • Skriver man i grupp ska ändå alla kunna alla delarna.
  • Handledaren är ett bollplank. Ju mer förbered du kommer till mötena desto bättre blir dem.
  • Det är du som bokar tid med handledaren. Den kommer inte att jaga dig.
  • Handledarens uppgift är att ge dig handledning upp till godkänt gränsen.
  • När du börjar samla material var noga med att skriva upp var källorna finns från början.
  • Skriv ner allt efterhand som du kommer på det.
  • En vanlig arbetsföljd kan se ut så här:
    • Bestäm frågeställning
    • Välj metod
    • Planera arbetet
    • Samla material
    • Rensa i materialet
    • Strukturera materialet
    • Börja skriv
    • Bearbeta texten, stryk det som inte passar in och förtydliga det som är otydligt.
    • Kontrollera den röda tråden i arbetet och se så att resultaten är tydliga.
    • Layouta och snygga till

/Sofi