Kapitel nio i Seminarieboken heter ”Bedömning av ett akademiskt arbete” och det tar upp hur bedömningen går till och vad som är fusk. Kapitlet inleds med att konstatera att all bedömning är subjektiv och för att det ska bli bra och objektivt så krävs tydliga bedömningsmallar och kriterier för vad som bedöms och hur det värderas.
Det som bedöms är:
- Ämnets relevans.
- Att uppgiften är tydligt definierad.
- Hur undersökningen är upplagd.
- Hur väl man behärskar de metoder man använt.
- Hur väl man behärskar den teori man använt.
- Att empirin är relevant och tillförlitlig. Samt att den är väl strukturerad.
- Att analysen backas upp av empirin och teorin samt att den är väl strukturerad och tydlig.
- Att resultat och slutsatser är tydliga och kopplade till syftet och frågeställningen.
- Att uppsatsen ger ämnet ett kunskapsbidrag.
- Att uppsatsen har en tydlig rödtråd och utgör en fungerande helhet.
- Även formalia, språket och layouten bedöms.
- Oftast vägs även presentationen av uppsatsen in i betyget samt att man opponerar på en annan uppsats.
Vad det gäller fusk så tar författarna upp att det är skolan som måste upplysa studenten om vad som gäller. Det man inte får lova att göra är att kopiera andras material rakt av. Material som används måste man tydligt och korrekt källhänvisa till. Misstänker handledaren fusk så kommer det att rapporteras till disciplinnämnden.
Kapitel 10 heter ”Att skriva, presentera och opponera” och innehåller i stort sett bara några avslutande uppmuntrande ord på vägen.
/Sofi