sjukskriven

Vardagskvällar

Vardagskvällar är ett helt nytt fenomen för mig sen jag blev sjukskriven och det är något jag uppskattar väldigt mycket och tänker hålla fast vid. Under de senaste åren har jag gått upp runt klockan fem på morgnarna och kommit hem runt Kl 18-19. Då är man trött och hungrig och kvällen blir väldigt kort. Då orkar man inte fixa med någonting.

Nu när jag har gått hemma har jag kunnat planera vår handling och vår matlagning samt lagat mat. Det har varit så mysigt. Förutom att det varit mysigt har det gjort att vi äter nyttigare och billigare. Många positiva saker alltså!

I veckan har jag bla gjort müsli, ungsrostade grönsaker och rotfruktsgryta.

Att bara spontangöra müsli en kväll var förr helt otänkbart. Det tar ju minst en timme.

/Sofi

Hänt i veckan v.50, 2021

Om man sover/vilar ungefär 70% av ett dygn hinner man inte göra så mycket annat och i mitt fall gör det ingenting för jag hade inte orkat att göra mer just nu oavsett. Så veckan kan i stort summeras med att jag är trött, jag sover dåligt och för varje timme som jag gör något måste jag vila tre. Det känns märkligt att göra så lite men så får det vara just nu.

Men lite har jag gjort. Vi har köpt en tavla som vi lämnat in till omramning. Jag har skänkt iväg lite mer grejor. Jag har läst en bok och jag har joggat två korta rundor. Jag har hälsat på min mamma och pappa också har jag hälsar på mina gudbarn. Det var mysigt!

I lördags var vi i Helsingborg. Först gjorde vi lite shopping sen tog vi en fika på cafe Borg och sen var vi på 60-års middag på Regio med efterföljande drinkar på Bishop. Det var trevligt!

Höres!

/Sofi

Julkalendern

Det är mest tråkigt att vara sjukskriven men några positiva saker har jag upptäckt. En av dem är att jag kan titta på adventskalendern på TV varje morgon. Det har jag aldrig kunnat sen jag började jobba. Då har jag alltid gått hemifrån innan första sändningen och kommit hem efter den sista. Nu sätter jag klockan på sju också kokar jag en kopp kaffe och tänder ljus innan det är dags att börja titta Kl 7.15. Mysigt!

/Sofi

Hänt i veckan v. 48 – 2021

I början av veckan kände jag mig ganska ok men i fredags och lördags kom jag knappt ur sängen så trött jag var. Jag är typ alltid trött men det finns ändå grader i helvetet.

I veckan har jag varit hos kuratorn också har jag pratat med försäkringskassan. Jag har aldrig haft kontakt med dem innan och det känns som grekiska det jag ska fylla i och allt blir ju jobbigare när man inte är på topp men det löser sig säkert.

I övrigt har jag varit på massage, joggat två korta rundor, varit på behandlingar hos Hud- och Spaterapeututbildningen och gett min älskling fotbad. Jag är nu klar med rensningen av vinden och nu ska jag ta tag i våra skåp och garderober. Jag har varit och lämnat lite till på auktionshuset också har jag skänkt iväg lite till. I julväg har jag klätt granen vi köpte förra helgen också har jag gjort struvor med mamma och varit en liten runda på Erikstorps julskyltning. Det var inte så bra. Jag har även tvättat och vattnat våra blommor.

Mesta dels av tiden om dagarna går åt till att vila men jag följer doktorns råd om promenader och att ha någon liten aktivitet om dagen. Jag hoppas att jag ska börja kunna läsa snart men det är hjärnan för trött för och kroppen för stressad för. Det känns märkligt att orka så lite när man är van vid väldigt långa dagar.

Höres!

/Sofi

Ledsen & besviken

Under kvällen har vi grälat. Det brukar smälla till när vi är stressade och trötta. Det som utlöste det hela var prat om hur vi ska göra med vår trädgård. Eftersom jag egentligen inte ens vill bo i Landskrona vill jag åtminstone få det fint runt mig både inne och ute men eftersom min partner är sjuk och jag pendlar långt är det begränsat vad vi orkar och hinner med. Nu har vi valt att skjuta upp alla förändringar igen för att vi inte orkar och jag är ledsen och besviken över det även om jag givetvis fattar att vår hälsa är viktigare än huset och trädgården.

Nu ska jag sova så jag kan glömma denna tråkiga kvällen!

/Sofi

Min partner är sjukskriven

Sedan en relativt lång period tillbaka är min partner sjukskriven på grund av utbrändhet och stress. Jag har medvetet inte skrivit så mycket om det men jag känner nu att jag vill säga något om hur det är att vara den som står bredvid när någon annan inte mår bra.

För det första så är det väldigt ensamt. Min partner vill inte prata så mycket om sin situation för det är jobbigt. Jag har letat efter någon typ av stödgrupp för anhöriga men inte hittat någon så jag känner mig ibland väldigt ensam med mina frågor och tankar. Ställer jag för många frågor/fel frågor/frågor vid fel tid till min partner så blir han irriterad vilket jag är medveten om ingår i sjukdomsbilden men det är ändå jobbigt för jag vill ha information.

För det andra är det som en dålig gissningstävling. I och med att vi inte pratar om hur min partner mår vidare ofta så får man försöka att gissa sig till vilken energimängd han har. Oftast gissar jag fel – antingen har han mer energi än vad jag tror också blir det irritation när jag tycker att vi bör slå av på tempot eller så har han för lite energi också blir det irritation när jag drar igång något.

För det tredje är det en balansgång mellan att vara partner och att vara ”mamma”. En vuxen människa som man älskar ska man också respektera. Man ska respektera den personens beslut men om man som partner ser att beslutet kan leda fram till oönskade konsekvenser så vill man ju säga ifrån och då blir man som en mamma. Som till exempel när min partner är inne i en period då han känner att han har mer energi – då tackar han ja till alla erbjudande som kommer. Jag vet att en sådan period slutar med en ”krasch” och irriterat humör vilket jag tror att han också vet men ingen vill ju missa något roligt eller höra från ens partner vad man bör och inte bör. I ett sånt läge så har jag två val fast båda har lika kassa slutresultat. Vara tyst och säga ja vad kul och vänta på irritationen som kommer i samband med kraschen eller att säga ifrån och skapa irritation då. Irritationen är lika jobbig i båda fallen. Jag vet att vägen till att hitta rätt energinivå är en del av vägen tillbaka från utbrändheten och att den vägen är full av upp- och nedgångar och jag försöker att vara en stöttande partner men det är inte helt lätt alla gånger.

För det fjärde så undviker man emellan åt att föreslå saker som man kanske egentligen vill göra. När ens partner är låg vill man inte föreslå något som kan göra honom tröttare och när han är pigg tackar han ja till det som alla andra föreslår och då vill man ju inte lägga på mer själv eftersom man ju vet hur det kommer att sluta.

För det femte är det jobbigt när folk frågar hur det är. Jag vet att folk frågar av omtanke men jag vet inte vad jag ska svara. Det går upp och ner och det skiftar olika fort så situationen är svår att beskriva.

För det sjätte får aldrig någon utomstående se en dålig dag vilket gör att de tror att allt är bra och att min partner kan köra för fullt vilket inte är fallet. För varje minut han kör fullt ös krävs fem för återhämtning men det vet bara vi. Men att folk tror att han är bättre än vad han är gör att det snackas och tycks en massa vilket jag också upplever som jobbigt.

Nu låter det som om vi bara är irriterade på varandra hela tiden och att allt är svart men så är definitivt inte fallet. Det blir bättre och bättre och de flesta dagarna fungerar bra – väldigt bra – men vi har väldigt små ork marginaler när det kör ihop sig vilket ju händer ibland. Det var ju dessutom länge sedan som jag själv hade full kapacitet.

Jag vet att det kommer att bli bra tillslut och jag älskar min partner över allt annat men det är inte bara enkelt att vara nära någon som är sjuk. Jag var inte heller så rolig att ha att göra med för några år sedan då jag var som tröttast.

/Sofi