sorgligt

Ledsen

Idag är jag ledsen och sorgsen.

Först idag var vi i Lund för att fira morsdag och min mammas födelsedag. Chris och jag hade fixat en överraskning till mamma men den gick inte så bra hem tydligen. Det känns tråkigt att det inte var tillräckligt.

Efter överraskning till mamma sa vi hej då till min kompis Ruslan som nu ska vara i Köpenhamn några dagar innan han åker hem till USA igen. Det var lite ledsamt att säga hej då till honom för det lär ju dröja ett antal år innan vi ses igen. Det var kul att ha honom här och det gick riktigt bra att prata engelska för både Chris och mig även om det var ett tag sedan sist.

Väl hemma igen fick jag beskedet att en tidigare kollega och en av mina främsta förebilder har gått bort. Jag visste att hon var sjuk men man vill ju aldrig tro att någon ska dö. Så sorgligt! Int-Britt har lärt mig allt jag kan om FN-rollspel, om att våga stå upp för det man tror på och att våra medmänniskor är det viktigaste som vi har. Ing-Britt var ett otroligt stort stöd för mig när jag var ny som lärare och vi är många som kommer att försöka förvalta hennes arv.

Idag har varit en tung dag!

/Sofi

Inbrott

En olycka kommer sällan ensam som det så fint brukar heta och idag har varit ett lysande exempel på det.

Mina föräldrar har haft inbrott och jag har fått en tydlig markering om att det är dags för förändring om jag vill fortsätta att utvecklas. I morgon ska jag ta två steg för att inleda den processen. Ett mail och ett telefonsamtal.

I morgon ska jag även hem till mina föräldrar för att hjälpa dem att plocka undan och för att hjälpa dem att se vad som saknas och det känns jätte sorgligt och hemskt.

Studiebesöket på Nsk idag med våra UF-are var mycket bra och idag har jag gått 18000 steg. Man får vara glad för det lilla!

/Sofi

Så deppigt

Efter en stadig frukost på Grand checkade vi ut. Det var en mysig övernattning.

Grand

Igår kväll sa jag även hej då till Skottarna. Det var lite sorgligt.

Resten av dagen idag har varit riktigt jobbig. Jag har börjat att rensa i min lägenhet och idag körde vi en billast till tippen, en till Erikshjälpen, en till mina föräldrar och en till Landskrona och ändå är där hur mycket som helst kvar. Hela hallen är full av grejor som ska skänkas och jag har tre skåp kvar att gå igenom innan det är dags att börja städa. Hela källarförrådet är kvar att rensa också. Så tradigt! Jag har lipat lite med jämna mellanrum när det kändes för jobbigt. Det känns som jag slänger hela mitt liv. Inget kul!

Kvällsmat åt vi hos mina föräldrar.

/Sofi