tid

Reklamationer

Tack tack tack för att jag kan jobba hemma vissa dagar. Eftersom jag kom hem sent igår känns det otroligt skönt att jag kunde ta det lite lugnare i morse.

Just nu ser det ut så här i min mail. Det känns som om hela mitt liv går ut på att ha med Skånetrafiken att göra. Det känns som de snor all min tid och jag känner mig hjälplös eftersom jag inte kan påverka systemet. Detta är bara de förseningar som varit mer än 20 min och jag har tyvärr inte orkat skicka in för alla dem heller och alla mindre förseningar syns inte. Även igår på morgonen var det strul. Det är strul jämnt!

Höres!

/Sofi

Annonser

Tid

Tiden går alltid dubbelt så fort på morgonen när man ska göra sig i ordning mot resten av dagen. Imorse hade jag full koll på tiden fram tills jag skulle välja ytterkläder och eftersom det var ett så pass tidskrävande beslut fick jag sedan springa till bussen. Av sådana strapatser blir jag bara trött och det är ju liksom inte lönt att gå upp tidigt på morgonen för att duscha och sätta på sig rena kläder om man ändå måste springa och bli svettig på vägen till jobbet.

Idag är det möte, lektioner, GA-inlämning också ska aulan möbleras inför året FN-rollspel.

Höres!

/Sofi

Mars

Gott folk! Det har blivit mars! Var tog januari och februari vägen? Tiden går så fort.

Jag inleder mars i smärtans tecken. Jag har fått en ny hälspricka. Hur svårt kan det vara för en vuxen människa att ta hand om sina fötter? För mig är det tydligen jättesvårt och då får man skylla sig själv om det gör ont. Nu är jag på väg mot jobb. Dagen inleds med frukostklubb och dagen avslutas med utvecklingssamtal fram till kl 19.Det hade varit skönt om det blev varmare snart.

/Sofi

Livspusslet

Ibland är det svårt att hinna med allt man vill och då gäller det att tänka igenom och strukturera. Om du känner dig stressad fundera igenom följande punkter.

  1. Välj bort! – ta bort sånt som inte är nödvändigt!
  2. Prioritera vid rätt tillfälle – gör svårare val när du är pigg.
  3. Släpp upplevda krav!
  4. Sluta oroa dig över vad andra tycker!
  5. Utvärdera hur du använder din tid – vad kan du göra annorlunda för att spara tid?
  6. Avsätt tid för reflektion och planering – det är a och o för att få koll på vad man faktiskt gör.

/Sofi

Effektiv tidshantering

I förra veckan läste jag en av de böckerna som vår fantastiska bibliotikarie har plockat fram till mig. Boken heter Effektiv tidshantering – få mer gjort på kortare tid. Anledningen till att jag ville läsa boken var dels för att få generella tips både till mig själv och som jag kan förmedla vidare till våra elever om hur man kan planera sin tid och dels för att se om jag kunde få några tips mot min ”mail-ångest”. Boken är lättläst och den kan med fördel läsas av både ungdomar och vuxna. Den innehåller många bra tips och har du aldrig läst en bok om planering förut så är detta en bra start. Tyvärr för min del så gav den inte speciellt mycket ny input men repetition är ju också viktigt.

image

/Sofi

Kärlek är inget nollsummespel

Vår tid är begränsad. Den går oavbrutet oavsett om vi gör något med den eller inte. Tillslut tar den slut. Tid kan inte heller delas. Man kan inte vara på två ställen samtidigt. Så vår tid är begränsad.

Kärlek och att älska är däremot inget nollsummespel. Ju mer man gör det desto mer växer det. Kärlek går att dela hur många gånger som helst utan att varje bit blir mindre och det är fantastiskt. Det är något vi måste komma ihåg och inte vara rädda för. En person kan älska flera personer och det är det som gör att familjer fungerar och kan växa. Ju fler personer familjen blir desto större blir mängden kärlek – den blir inte mindre. Kommer en ny person in i en familj tex ett nyfött barn så behöver inte föräldrarna ta kärlek från varandra för att ge till barnet. Föräldrarna kan älska varandra till 100 % och ändå ge barnet 100 % kärlek var. Kommer ett barn till till familjen så får det också 100 % kärlek. Det är så kärlek fungerar. Den växer och det gäller för all kärlek!

Ibland kan dock kärlek mellan personer ta slut. Man växer i från varandra. Par splittras, föräldrar skiljer sig men även om föräldrar går skilda vägar och att de sen träffar nya partners som de älskar till 100 % betyder det inte att de slutar att älska sina barn till 100 %. Kärlek fungerar inte så utan kärlek växer och den kan delas i hur många bitar som helst utan att bli mindre.

Kärlek är aldrig något hotfullt eftersom man aldrig behöver ta kärlek från någon annan för att ge till en tredje utan kärleken finns kvar där ändå även om nya relationer tillkommer och andra kanske försvinner.

Kärlek är inget nollsummespel. Vår tid däremot är begränsad så försök att ge så mycket kärlek du kan medan du kan till dom du älskar!

/Sofi

20 år sedan

Tid när något väldigt abstrakt trots att vi mäter den i år, dagar, timmar och minuter. Men hur långt eller kort något är kan kännas olika från händelse till händelse.

Om några timmar är det exakt 20 år sedan jag blev knivskuren under Valborgs firandet i Lund. Då var jag 15 år. Nu är jag 35 år. På många sätt känns det som att det inte var så länge sedan men ser man på siffrorna så har jag ju levt mer än dubbelt så länge sedan dess och så klart har mycket hänt under de senaste 20 åren.

Att bli knivskuren var ett trauma, tiden efter var ett trauma även om man kanske inte tänkte på det som ett sådant då. Som 15-åring visste man inte vad ett trauma var. Men jag minns att rättegångarna var fruktansvärda upplevelser, försvarsadvokaten gick på en som en ångvält och hela situationen kändes absurd. Jag var även extremt rädd för hämnd eftersom händelsen blev polisanmäld och för att det hela gick till rättegång. Det var nog de värsta känslorna tror jag. Jag missade även första dagen på gymnasiet på grund av rättegång. Det minns jag att jag tyckte var jobbigt. Det är svårt att komma ihåg hur man tänkte som 15-åring. Jag vet att jag inför mina föräldrar och andra vuxna ville verka mer vuxen än vad jag var. Jag ville sköta mina tankar själv på något vis och jag tyckte att det var jobbigt att prata om det som hänt med vuxna. Det kändes pinsamt att vara ett offer. Hur jag tänkte i kontakten med mina jämnåriga minns jag inte riktigt. Jag hade inte svårt att prata om det som hänt tror jag i alla fall men jag tyckte det var pinsamt att alla i Lund visste vad som hänt. På något sätt var uppmärksamheten både av ondo och av godo. Ibland skulle jag vilja kunna prata med mitt 15-åriga jag och fråga hur jag tänkte och kände.

Det jag vet idag är att det var en händelse som tog lång tid att bearbeta. Under många år funderade jag mycket över det som hänt och över varför det hände mig. De frågorna har jag så klart inte fått några svar på och det kommer jag heller aldrig att få. Bitvis har jag också varit väldigt arg på hela rättssystemet och de sociala myndigheterna som lätt en ung person falla mellan stolarna. Det gjorde att det hela kändes som ett ännu större misslyckande än vad det redan var eller vad man ska säga.

Hur händelsen har påverkat mig som människa är svårt att svara på. Man har ju bara ett liv och det som har hänt har hänt och man får aldrig se några andra alternativ på hur det kunde ha varit. Jag tror dock inte att det hela har påverkat mig allt för negativt. Det har bitvis känts tufft och framför allt väldigt orättvist men jag tror också att det har stärkt mig. Hur vet jag inte riktigt men går man igenom något riktigt svårt så har man ju det att luta sig tillbaka emot i andra svåra situationer.

/Sofi